onsdag 12 maj 2010

Klart och betalt

För ungefär en timma sedan avslutade vi vår presentation. Presentationen visade vi upp för hamnbolaget och vissa inbjuda tjänstemän hos kommunen. Den visade vad vi kommit fram till, hur vi arbetat och våra första skissartade förslag till hur vi tänker oss att hamnen kan utvecklas.

Vi fick några mustiga frågor efter presentationen. Vi gjorde vårt bästa för att besvara men i många fall var vi tvungna att lämna frågorna osvarade eftersom vi endast har hunnit att grovt skissera upp en framtida plan för Gamla hamnen. Nu väntar ytterligare 3 månader av arbete med att mejsla fram våra förslag innan vi ska gå upp och försvara arbetet för handledare och studenter vid BTH i Karlskrona.

Utöver det känner jag, nu i skrivandes stund när avfärden står för dörren, att 3 månader kan verkligen rusa iväg. Det känns som att det inte var mer än ett par veckor sedan vi kom hit. Tiden är sällan som klockan eller kalendern visar. Tiden kan stå still, den kan rusa, den kan va ljuv eller mödosam. För oss har tre månader har gått och därtill alldeles för fort. Ett är dock säkert; jag kommer tillbaka - förr eller senare. Vi är inte klara med varandra än, jag och Island.

tisdag 20 april 2010

Eyjafjallajökull frá Þórólfsfelli, Hvolsvelli og Valahnúk

Här kommer en länk till tre webkameror som är uppsatta runtomkring det nya vulkanutbrottet:

http://eldgos.mila.is/eyjafjallajokull-fra-fimmvorduhalsi/

lördag 17 april 2010

Länge sedan sist

Vi har varit borta ett tag, från arbetstid och kontorsrum. Våra respektive har nämligen kommit hit och tillsammans ska vi utforska sydvästra Island. Vi har redan hunnit med att upptäcka de tre dragplåstren Thingvellir, Geysir och Gullfoss.

Nu till det mest häpnadsväckande. Som ni blivit meddelade genom nyheter har en ny vulkan (egentligen är det samma vulkan men en ny spricka som spruckit upp) blossat upp. Den är drygt 20 ggr starkare än de tidigare två och ligger belägen under glaciären Eyjafjallajökull. Detta har gjort att stora mängder smältvatten har rusat ner för fjället och fyllt upp Markarfljót (den å som har sina källflöden i glaciären) till bredden. Samma dag som vulkanen fick sitt utbrott under glaciären pratades det om att det strömmade till mellan 10000 och 30000 kubikmeter smältvatten/sek. Ån höjdes med cirka 80 cm och oron väcktes att vattnet skulle riva med sig den bro som går över ån. För att försöka rädda bron grävde de helt resolut av riksväg 1 på två ställen för att skapa överflödeskanaler där smältvattnet kan strömma utan att överbelasta bron.

Vi är dock på säkert avstånd. Vulkanen ligger cirka 15 mil ifrån Reykjavik och dessutom har polisen spärrat av området och evakuerat de människor som är inom det drabbade området. RÄddningsmanskap finns ständigt på plats där det är fara för människor och vad vi vet är det ingen hittills som har omkommit pga. vulkanen eller smältvattnet.

Vi får återkomma med bilder och mer ingående information. Vi är lite "på språng" den här veckan och har svårt att hänga med i nyheterna.

Hoppas ni alla har det bra var än ni är!

torsdag 8 april 2010

Hvernig gerum við?

Jag hade tidigare lovat att vi skulle gå in på exploateringstal och markanvändning och mer av sådant begreppsrapande men vi är inte riktigt där ännu. Däremot har vi blivit varse om vissa andra företeelser som är nog så viktiga. Nämligen väderpåverkan och drägliga levnadsmiljöer.

Hamnen är bitvis utskjuten i havsbukten och dess okuperade landskap gör att väder och vind kan härja fritt. Sjömän och fiskeindustrin som finns etablerad bryr sig nog föga om det men hur blir det om man sätter in bostäder i ekvationen? Hur stävjer man vädret och skapar drägliga boendeområden i områden som verkligen, VERKLIGEN, styrs av vädret? Stormar är inte ovanliga utan är något man kan räkna med (läs vindstyrka på 20 m/sek). Räcker det i de fallen med att planera så man bryter "tunneleffekten"?

Ge oss inspiration. Ge oss reflektion. Ge oss era tankar!



Sist och på tal om något helt annat; ett försök till park i närhet till oljedepå (finns inom vårt planområde).

söndag 4 april 2010

Känd från Fysplanbloggen

Kära läsare.

Det har kommit till vår kännedom att vi blivit omnämnda på Fysplanbloggen vilket delvis hedrar oss (vad vi förstår är vi bland de första som blir det) men det innebär även ett ansvar att förmedla mer "planarkitektaktigt" material till er nyfikna.

Låt mig först bara påpeka att även om man släntrat runt på fysplanutbildningen i snart nära ett halv decennium känner man sig fortfarande lika främmande inför planering som dagen då man nervös snubblade in genom dörren till första föreläsningen. Så...vad ska jag förmedla till er go´vänner? Ja, vi kan väl göra en kort uppdatering i vad vi gör just nu.

Vi har sammanställt planeringsförutsättningarna till vårt arbete (vad de är finner ni under inlägget: 'Baby steps, baby steps'). Nu väntar vår teoretiska del samt en analys. Vi har munhuggits om vad det kommer att innebära men tror oss hittat en gyllne medelväg. Eftersom vi tidigare har rest runt i Skånes vidsträckta nejder och tittat på olika hamnar, samt dessutom fördjupat oss i vissa planeringsideologier, tänker vi oss att vi kan göra en teoretisk analys av hamnarna med "ideologiglasögonen" på. Vad vi då kommer fram till kan vi anamma i vårt planskissande... tror vi. Det fina i det hela är att vi genom de Skånska referenshamnarna får konkreta planer på hur en viss ideologi kan te sig vilket hjälper oss när vi försöker skriva ihop en egen idé till hur vi vill planera för det framtida Gamla hamnen.

I nästa inlägg har vi som strävan att ge er "die hard-planerare" lite mer planeringspornografi om t.ex. exploateringstal, byggnadshöjder, rumsligheter och markanvändning.

Tills dess; stay classy fysplan...

torsdag 1 april 2010

April, april! Vi ger tummen upp för...

...Västerbottenkurirens aprilskämt: "Fyrbarnspappan".

Finns att beskåda här:

http://vk.se/Article.jsp?article=340911


Galet bra...

onsdag 31 mars 2010

Se en äkta vulkan live – Check!

Igår var det så dags för att ta oss ut från Reykjavik för att titta på vulkanutbrottet vid Eyjafjallajökull. Klockan 15 bar det av hem till vår beskyddare här på ön, Vignir, för att äta lite innan vi gav oss ut på äventyret. På väg till vulkanen tog vi en omväg åt nordost, över Þingvellir, det område där man kan se att den nordamerikanska- och euroasiatiska kontinentalplattorna glider isär. Det är ett storslaget landskap av uråldrig lavasten som spruckit och skapat djupa skrevor. Man höll ting här redan på 900 talet e.kr. där av namnet.

Från Þingvellir styrde vi söderut mot Selfoss för att sedan korsa den isländska slätten, kontrasterna från det område vi just lämnat bakom oss kunde inte vara större. Nu kunde man ana en rökpelare i fjärran, kikarna åkte omedelbart fram och spänningen steg. Efter cirka 45 kilometer tog vi av upp i den dalgång som leder till natur- och vandringsområdet Þórsmörk och platsen där vi skulle beskåda vulkanen.

Efter en kort stund var den asfalterade bekvämligheten slut och vi fortsatte vår resa på grus. Vignir visade dock fullt förtroende för sin Mitsubishi Pajero och blåste på i full fart, grusvägen slutade sedan i en älv och här uppstod viss tvekan då vi inte kunde bedöma djupet. Det fanns spår av bilar som kört där tidigare men eftersom vi inte visste om dessa var ”normala” jeepar eller av typen som utrustats med 38” däck avvaktade vi. Efter ett tag närmade sig tre bilar från andra sidan älven, då dessa var av normal modell och kunde korsa älven utan svårigheter var saken klar. Vignir växlade om till fyrhjulsdrift och styrde med van hand ner i älven på samma ställe som de andra bilarna just kört. Väl på andra sidan möttes vi av vad Vignir kallade en ”isländsk väg”, detta var ingen väg eller grusväg utan mer av en led där man kunde ana hjulspår i stenlandskapet, vilket gjorde resan något hoppig trots att hastigheten inte översteg 30 km/h.

Efter att ha korsat ytterligare några mindre vattendrag var vi så framme vid den platå där vi kunde beskåda vulkanutbrottet i sin fulla prakt på ett betryggande avstånd. Solen sänkte sig sakta och kaskaderna av 1000 gradig magma framträdde tydligare mot den allt mörkare bakgrunden. Kylan i luften var inget vi tänkte på när vi förundrade stod med våra kikare riktade mot den nya bergstoppen som bildats på andra sidan dalen. Det var helt fantastiskt!

Tiden försvann, men efter vad vi bedömer som ungefär en timme kände vi oss nöjda och då vi hade en resa på halvannan timme framför oss, begav vi oss hemåt. På vår väg möttes vi av ett pärlband av bilar som var på väg för att bevittna vad vi just sett. Resan hem skedde i tysthet och både jag och Simon försökte smälta vad vi varit med om, så här i efterhand känns det lite overkligt. Man kan titta på bilderna hur mycket som helst men inget går upp mot att vara på plats, vulkaner skall upplevas live!








video